Bipolär 2

Var hos läkaren igår, till mina Concerta och Lamictal skall jag nu även äta Zyprexa, Lithionit (litium) och Sobril, sedan har jag Theralen, Atarax och Imovane vid behov. Sedan fick jag en bipolär 2-diagnos på köpet också. "Från och med nu kommer jag behandla dig som om du var bipolär", hoppas nu inte att jag blir tjock som man tydligen lätt blir av Lithionit och Zyprexa. Några går ned i vikt, men på Zyprexa går fler ön en av tio upp i vikt rätt markant, på Lithionit något mindre. Övervikt har jag redan så det vill jag inte ha mer.

Jag har inte tagit min första tablett Lithionit än, jag skall ta blodprov och så innan hos en sköterska. Läkaren sa att det är viktigt att dricka mycket vatten, speciellt om man är spysjuk eller har diarre, annars kan koncentrationen salt (litium) bli för hög och det är inte bra för njurarna. Lithionit skall man ta två gånger om dagen, på morgonen och på kvällen, med 12 timmars intervall; tex 08:00 och 20:00. Kanske får detta mig att få bättre dygnsrytm också? Kan ju hoppas. :)

De ringde från psyk i morse för att höra hur jag mådde! :) Det blev lite strul med att få ut mina mediciner igår, så läkaren bad dem ringa mig idag för att höra om jag fått ut och tagit mina Zyprexa. Jag mår rätt bra, inga självmordstankar för tillfället som jag brukar få med ångesten. Jag fick Sobril, var lite tveksam till benso då man kan bli beroende, men hon sa att jag behöver dem nu, så skall ta minst 4-5 st per dag enligt paketet. Skönt att ha minskad ångest.

Rastlös

Idag har jag varit mycket rastlös, jag har bara forit mellan saker utan att få något gjort. Först kom boendestödet och jag gjorde kyckling, sen skulle jag äta men fick bara i mig en bit före jag tröttnade, så jag tog med mig en bok ut på balkongen för att läsa en stund, men orden bara surrar, jag får inte in någonting av sammanhanget, så jag läser tidningen istället, strax därefter går jag in för det blir för varmt för att sitta ute. Jag kommer inte på något att göra så jag går ut igen med min dagbok, med en kopp kall mjölk och ett par kakor. Jag behöver två blanka ark inför morgondagens läkarbesök så det blev inga tatueringar tecknade. Jag hämtar ut mitt teckningsblock men strecken blir bara fula och ensformiga, jag solar en stund, sedan blir det för varmt för att sitta ute igen. Jag lägger mig i sängen men vrider bara på mig, jag kollar igenom ett teckningsblock, sedan kollar jag igenom ett till, båda är bara halvfulla. Jag ger upp och sätter mig på internet igen, med ett päron och en glass. Internet tråkar ut mig och jag är inte tillräckligt fokuserad för att skriva på min bok. Vad ska jag göra nu?

Concerta

Idag steg jag upp efter bara sju timmars sömn, kom inte i säng i tid då jag sovit 20 timmar dygnet före och jag behövde gå upp för jag skulle på psyk för Concertautvärdering. Concerta är en medicin mot ADHD och eftersom den är potentiellt beroendeframkallande så måste man gå på utvärderingar, först två veckor efter man fått medicinen eller höjt, sen efter varje halvår, numera är det en gång i året om man har en stabil dos.

Det är trehundra frågor att svara på; Vad gör du på dagarna? Har du någon sysselsättning? Hur mycket sover du? Är du hyperaktiv? Är du impulsiv eller aggressiv?Har du struktur i livet? Är du distraherbar? Har du svårt att somna? Vaknar du tidigt? Har du illamående? Tics? Muntorrhet? Är du orolig eller nervös? Är du nedstämd? Upprymd? Har du darriga händer? Är du fumlig? Har du hallucinationer eller vanföreställningar? Jag hade blodtryck på 115/80, Puls på 93 (jag fick det till 98) och 88,9kg... Fat? So? Jag måste gå ner i vikt... imorrn... :)

Jag var duktig och köpte inte en Hello Kittymapp för 69,90kr, men gick ut och köpte lasagne på Bakfickan. Jag lånade "Född på en blå dag" på biblioteket, en självbiografi av David Tammet som har aspergers syndrom och savantsyndrom. Sedan gick jag till bokhandlarna och köpte "Nu måste jag sluta: Avskedsbrev" (självmordsbrev) och Kleines bokantikvariat och köpte en bok om retorik och att tala inför folk, jag övar mig inför att jag skall tala om asperger på hab senare i höst. Nu sitter jag hemma på balkongen, läser och gnager på ärtebockar.

Glassen tar slut

Min glass håller på att ta slut. Jag lovade en vän att äta glass istället för att skära mig och nu håller den håller på att ta slut. Det är lugnande att skära, väldigt effektivt, men åh så beroendeframkallande. Startar man inte saknar man det inte, ungefär som droger kan jag tänka mig. Jag känner två personer som skärt sig själv; en kille med borderline, bipolär och ADHD och en gothtjej utan diagnos. Det är vanligare att tjejer skär sig, men killar gör det också. Jag tror att en stor del av killars självskadebeteenden går under rubriker som supa och slåss, på samma sätt som sexmissbruk. Att lugna sig, att förflytta smärtan från huvudet till ett konkret sår på armen, eller för att straffa sig själv. För min del handlar det primärt om att få frid i själen. Att slippa den där sexfiliga motorvägen i huvudet jämt, den har antipsykotika hjälpt mycket med.

Jag tycker det är synd att skadan läker, för då måste jag göra nya rispor, allt för att den stramande svidande känslan skall stanna kvar och för att jag skall se att jag är skadad, en faktisk skada, istället för den diffusa i huvudet som lika gärna skulle vara inbillning, något jag inte har bevis för. Självskadorna blir beviset för att jag mår psykiskt dåligt. Alla kan se det, ingen kommer då och säger att "alla mår vi väl dåligt då och då" som de gör annars. Det är en nivåskillnad. Nu hoppas jag bara att jag får mina antidepressiva så jag kan få må bättre.

Självskador

Jag är depp fortfarande. Har skrivit massa på forumet om det, det där med skärandet, kommit fram till:

• Det ger (tillfällig) lindring
• Det ger ärr
• Mån måste vilja sluta

Lär jag mig knep som löser ångesten kommer jag inte heller skära. Det går hårt åt på Theralenet. Ångesten och depressionhade jag innan, det var därför jag först sattes in på Zoloft som jag inte har längre för jag intoxade med dem och läkaren fick för sig att jag inte ville ha dem mera.

Jag skriver listor till läkaren med för/nackdelar om jag mår bar/dåligt och humördagbok.
Min psykolog vet jag självskadar, men tog det helt med ro och gjorde ingen stor grej utav det.

Bipolär widget

Get this widget!

Jag vill inte ha asperger!

Jag vill bli NT (neurotypisk=icke autistisk) för jag är trött på att må dåligt hela tiden. Jag vill alltså även bli av med min depression och psykosbitarna. AST och ADHD hindrar mig att skaffa jobb som fungerar, hindrar mig att skaffa barn som jag skulle klara ta hand om på ett bra sätt och hindrar mig i relationer, vänner och pv/fv. Jag mår dåligt ofta, har aktivitetsersättning (vilket jag är tacksam för) och har noll koll på vad jag vill bli "när jag blir stor", min dröm om polis, läkare, psykolog, lärare och journalist har gått i stöpet och jag måste ha intellektuella utmaningar för att må bra, hur skall jag göra? Jag köpte boken "All cats have asperger syndrome" igår, rätt söt.

Kanske går mitt NT-wannabe över när jag mår bättre, vem vet, jag ville ju inte bli "botad" förut...

Rakblad

Jag skar mig igen. Inte så mycket men ändå 11 + 17 blodiga rispor och jag njuter av det! Jag njuter av det stramande skinnet, det svidande, det kliande läkande köttet. Kanske är det det jag är ute efter? Läkande kött? Bevis på att åtminstone någon del av mig håller på att läka, även om själen är lika sårad och ärrad som vanligt? Det är ångestdämpande den här pappersskalpellen, jag använder nämligen inte rakblad för de är för vassa, jag märkte det när jag köpt ett paket. Ett paket rakblad med texten "får inte säljas till 16åringar och yngre". Jag gjorde ändå ett rakblad till höger för de är mer estetiskt tilltalande. Jag har Photoshop på trial i 30 dagar och njuter så länge det varar. Jag njuter av risporna så länge de varar, tills jag skall på bröllop och måste se "fin" ut, så måste hålla mig några dagar. Det är bara att försöka intala sig; jag gillar mig, jag gillar mig, jag gillar mig...

Cisordinol

Så var det psykolog igen då, första gången på evigheter, har varit uppehälle under sommaren. I'm delusional, I don't make sense. Jag står och vacklar. Mor säger att jag ser drogad ut, att mitt riktiga jag har försvunnit, sedan jag började med Cisordinol. Men så har ju även mina hallucinationer i princip försvunnit också. Sen är jag stel när jag går långt, medicinbiverkan eller bara otränad? Hon säger också att jag är väldigt långsam i allt jag gör nu. Kanske min impulsiva ADHD har försvunnit? Att jag stämningsstabiliseras av Lamictalen? Att jag har en depression just nu? Eller att jag zombiefierats av antipsykotika? Jag skulle vilja prova ECT, men man ska väl prova piller först för att se.

Aspergers syndrom

Jag har hittat ett .pdf-dokument på nätet med bemötanderegler för personer med olika typer av funktionshinder, nedan har jag skrivit upp reglerna för Aspergers syndrom och psykiska funktionshinder, litet ändrade jag till det jag tycker är mer passande, jag lägger också till några punkter. Vill du läsa dokumentet i sin helhet och obearbetade form har jag länken längst ner.


ASPERGERS SYNDROM
Den som har autism/aspergers syndrom har nedsatt förmåga att kommunicera och umgås. Har ofta intensa intressen.

Tänk på detta i ditt bemötande
Ge ett lugnt intryck
Stressa inte ta god tid på dig vid mötet/samtalet
Uttryck dig så tydligt och konkret du kan
Använd så få ord som möjligt.
Tala på samma intellektuella nivå, personer med asperger är normalt- eller högre intelligenta, använd inte babyspråk, tala vanligt.
Var lugn i dig själv vi är inte farliga :)

Tänk på att
Personen ibland inte tänker konkret eller hör alla ord du säger
Vi har känslor precis som ni
Inte tolkar ord och meningar som du
Ibland inte förstår att du inte tänker likadant som han eller hon tänker
Är sämre på att tolka din mimik eller ditt kroppsspråk
Personen själv ofta har lite mimik/kroppsspråk
Kan prata, men kanske inte gör det
Pratar, men kanske inte som du
Kan ha svårt i samspelet med andra

PSYKISKA FUNKTIONSHINDER

Tänk på detta i ditt bemötande
Var dig själv, tala om vem du är och vad din funktion är.
Visa intresse för den enskilde som person.
Dra inga förhastade slutsatser, fråga personen om du har tänkt rätt.
Lyssna mer än du pratar, ge personen utrymme att tala och berätta.
Det är inte du som ska finna lösningarna på problemen, oftast finns lösningarna inom personen själv.

http://www.ljusdal.se/download/18.14ada66911815afa97180002576/Bem%C3%B6tandeguide_20080115_f%C3%A4rg.pdf

Kroppsarbete

Jag är hemkommen från en vecka med kroppsarbete. Jag har sågat ved. =) Inte så mycket, jag blir snabbt trött, de andra jobbade på som bara den med att gräva sten, spika och fylla grus till en husgrund. Mor har lagat mat och jag har läst "Ingen dans på rosor" av Hannah Green om hennes liv med schizofreni. Eller, boken handlar om en person som heter Deborah, men boken måste vara självbiografisk till viss del i alla fall, den känns så. Det är skönt att ha tillgång på internet igen, jag är nog i viss mån beroende av det, e-post, alla forum; Aspergerforum, Viska, Bipolärforum, 99mac, Flashback...