Jag skar mig igen. Inte så mycket men ändå 11 + 17 blodiga rispor och jag njuter av det! Jag njuter av det stramande skinnet, det svidande, det kliande läkande köttet. Kanske är det det jag är ute efter? Läkande kött? Bevis på att åtminstone någon del av mig håller på att läka, även om själen är lika sårad och ärrad som vanligt? Det är ångestdämpande den här pappersskalpellen, jag använder nämligen inte rakblad för de är för vassa, jag märkte det när jag köpt ett paket. Ett paket rakblad med texten "får inte säljas till 16åringar och yngre". Jag gjorde ändå ett rakblad till höger för de är mer estetiskt tilltalande. Jag har Photoshop på trial i 30 dagar och njuter så länge det varar. Jag njuter av risporna så länge de varar, tills jag skall på bröllop och måste se "fin" ut, så måste hålla mig några dagar. Det är bara att försöka intala sig; jag gillar mig, jag gillar mig, jag gillar mig...
