Jag var som liten med mor till ett psyke där hon jobbat tidigare. En man (patient) kom fram till mig och sa att jag var en ängel. Jag frågade mor om varför hon inte talat om det för mig tidigare, men personalen kontrade med att "grattis du har en psykotisk unge" och gick och viftade iväg patienten.
Jag fick också diagnosen bipolär med alla tillhörande mediciner som ex litium. Jag ökade inte så mycket i vikt av det men jag fick oerhörda skakningar i kroppen, nästan som kramper ibland! Sen kom läkarna fram till att jag inte var bipolär trots allt...
SvaraRaderaSkriver mer om det på min blogg senare idag.
PER ASPERA AD ASTRA
Gillar din blogg! Väldigt öppen och ärligt (hittade den via AS-forumet - hoppas du inte har något emot det!)
SvaraRaderaKänner också igen mig mycket i det du skriver. Har själv precis börjat komma ur en depression som aldrig riktigt släppte, och därför pågick i flera år. Kommer också ihåg det du beskrev, när färgerna plötsligt verkade klarare...
Men har haft ett motto sedan tonåren (apropå psykos-kommentaren): konstig är det nya normal.)