måndag 14 september 2009

Vandrande pinnar

Idag var det segt att komma upp på morgonen, att gå upp klockan halv nio när jag tagit tabletterna åtta, de hade inte börjat verka ännu. Jag kom i tid, jag var duktig och gick i trapporna till femte våningen för att träffa min psykolog. Samtalet flöt på idag, men det blev inte så mycket terapeutiskt snack, mycket tal om mat som är nyttig och onyttig, jag har 25 kilos övervikt och går på Zyprexa och Litium så jag måste akta mig för att inte gå upp i vikt mera, 40% som tar Zyprexa går mycket upp i vikt. Inget vitt bröd, potatis och mjöl, äta grönsaker med laxen istället för ris eller pasta. Fullkorn, jag har redan fullkornsbröd och fullkornspasta, det närmar sig iallafall. Hon avslutade samtalet med att fråga om det var dags att dryga ut samtalen eftersom jag verkade må bättre, jag svarade inte, jag är livrädd för att tappa min samtalskontakt, jag har haft kuratorer, psykoterapeuter och psykolog sedan jag gick i gymnasiet, det blir... hum... 7,5 år? Förutom i lumpen. Länge det...

Bussen kom direkt, utmärkt att slippa stå och vänta. Jag gick till kyrkan för att rösta i kyrkovalet, kom tio minuter innan de stängde för en stund, tur. Gick på biblioteket och lånade AS böcker av Tony Attwood och Uta Frith samt "Den zebrarandiga pudelkärnan" om schizofrena på Säter, ska bli kul att läsa har inte läst den förut.

Gick och handlade, blev igenkänd av hon i kassan; Du var ute och gick stavgång i helgen! Gött att bli igenkänd och få positiva kommentarer, skämdes för marsipanbakelsen jag köpte, men kunde åtminstone rada upp lättmjölk, grovt bröd, morötter och lök på bandet. Fick tips om promenadgrupp, får kolla upp det. Det är mycket enklare att promenera i grupp, så man blir lite taggad, annars är det lätt hänt att det inte blir av.

Fick brev ifrån Attention också, det blir en studiecirkel i höst också! Bra det, jag tycker om att träffa folk i grupp och resonera kring saker. En sak är att föräldrarna ser det som en katastof att få en aspergerdiagnos, medan vi som har den oftast inte vill bli botade från den. Hoppas jag lär mig något och att jag kan lära föräldrarna något! :)